jamiealice

Hej. Första september då. Kan berätta att det är iiiskallt utomhus! Gillar det inte alls. Nej nej. Känns riktigt deprimerande att känna kylan sprida sig från kinderna och bak mot nacken. När händerna blir som istappar och känseln försvinner. Mys.

Om några timmar så försvinner barret. Håret alltså. Nu ska det bli kort. Riktigt kort. Vågat och busigt. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte är nervös. Jag ÄR nervös. Tänk om det blir fel? Tänk om jag blir grymt missnöjd? Men samtidigt tänker jag (eller försöker tänka) "ja men so what? Mitt hår växer ju som ogräs och jag har ju faktiskt både peruk och löshår hemma så"
Varför jag vill klippa mig? Håret känns långt och tjockt, jag vet att det är kort och att många skulle kliva över lik för att få mitt tjocka hår. Det känns också tråkigt och jag vill ha en förändring. Genast!
Färga är något jag också vill göra, men nu ska jag låta håret vila ett tag till, plus att alla har inte en proppfull plånbok. Tyvärr.
Ja, håret kanske blir jättefel. Men då får det bli det! Jag är trött på att alltid köra den säkra vägen, bara säkra kort. Aldrig testa på något nytt. Våga. Rädslan för vad andra ska tycka. Herre himmel, jag är min egen person och det är mitt hår!

Nu ska jag avrunda här. Känns som jag hela tiden glömmer vad jag egentligen skulle skriva om. Tappar tråden.

Sov gott.
xoxo jamiealice